måndag 23 maj 2011

Ett extra litet skutt....

tog hjärtat i går kväll just innan solen gick ner.....
Lilla Buffus gjorde ett snabbt besök, några skutt typiska honom och vandrade tillbaka in i sin skog men kastade en tillbakablick mot mig just innan han lojt strosade vidare....hans horn har vuxit ca tio centimeter. Nu har han nästan säkert fått lämna sin mammaget, för att hon har nya småttingar.
Härligt att få återse "husdjuren" även den här tiden.
Och gott folk! Inte en endaste tulpan har de ätit upp åt oss!

En fin måndag önskas!

18 kommentarer:

  1. Märkligt, i år har ingen heller ätit något i min trädgård. Typiskt, jag hade inte satt några tulpaner med tanke på det men väl annat ändå.
    Förra året var helt hopplöst..

    Trevlig måndag på dig med!

    SvaraRadera
  2. Riktigt fint foto! Jag undrar hur många du hann ta.

    SvaraRadera
  3. the shed,

    vi har haft den förmånen att de aldrig har ätit tulpaner hos oss, däremot brukar några äppelblommor ryka i förbi farten genom trädgården. De unga plantorna är på lagom höjd:).
    Vi har kanske lata rådjur som inte orkar böja sig ner....haha...

    Tack detsamma Tina!:)

    SvaraRadera
  4. Minna,
    Tack!
    Jag hann ta sju bilder innan Buffus försvann. Han rörde sig på de andra så pass mycket att de blev otydliga...Det här var det enda som dög till.:)
    Är glad att det blev någonting överhuvudtaget med tanke på ljuset och avståndet, ca 50 meter.

    SvaraRadera
  5. Margaretha,

    det kändes trolskt! :)

    SvaraRadera
  6. Karin-trattoria,

    Tack, han är urfin, varit här hela vintern med alla de andra...nu bara på snabbvisit.

    SvaraRadera
  7. Jättefin bild, undrar vad han tänker på? Kanske på alla godbitar som du har lagt ut åt honom under vintern...
    Kramar!

    SvaraRadera
  8. Det är för att du är så snäll emot dem och matar dem hela vintern som de inte tar dina tulpaner :-)
    Jättefin bild.
    Kram!

    SvaraRadera
  9. Så är det! Inte äter de upp blommorna för sina vinterhjälpare inte:-) På 15 år har EN liten bit av en kärleksört blivit uppäten hos oss. Och lite kärlek kan man ju dela med sej av, den fortsätter växa:)

    SvaraRadera
  10. Musikanta,
    tack!:) Ja, säg det! Han känner sig i vilket fall som helst trygg här, det märktes..
    Kramar!

    SvaraRadera
  11. Annika,
    ja, vem vet? Vi har inte haft problem med dem i alla fall. Här brukar de ligga i lupinhavet under försommarnätterna och sova...vi ser lägorna varje morgon och det har hänt att de har legat under fågelbordet också,det kan ju alltid regna litet manna ovanifrån:), men i väldigt tidig timme så försvinner de mot skogen igen.......
    Tack!
    Kram!

    SvaraRadera
  12. Gunilla,
    jag tror att de visar samma respekt som vi visar dem...kanske det är så enkelt. Likadant var det när jag bodde i Kungsö....de gick till grannen och åt upp blommorna, men hos oss fick allting vara förutom purjolöken, som vi avtalade om fördelningen av. De fick äta det gröna bara de lämnade det vita åt mig och så blev det, haha...
    Kärleksörten ansar de åt oss också under hösten, när den första frosten har kommit. Skönt det så slipper jag:).

    SvaraRadera
  13. Så gulligt av han att komma å hälsa på...
    Och du va mycket du har som blommar på Åland, men vi kommer väl efter här uppe i norr vad det lider.

    Ha det så gott.

    SvaraRadera
  14. Sötnos..eller sötbak..vad fin han är Buffus...ser ut som han känner igen dig, när han kikar in i kameran..
    Ok 8 sanningar...det blir svårt..för det finns inga, skoja..är rätt så öppen i min blogg tror jag, ibland bläddrar jag tillbaka och tänker att jag må skärpa mig och min självdistans...men va 17..spelar roll....ok tar utmaningen...har visst fått den förr?? Och gett dig den ´, hahahah...
    jag kan göra som min äldste son E, han ringde mig igår kväll och frågade vad han ville bli när han blev stor, när han var lite...skrev en intervju i skoltidningen...Han ville bli Pilot, han var galen i flygplan..hm, det blev han inte...Än??-.-kram Karina

    SvaraRadera
  15. Rantamor,

    Gullig är vad han är:).
    Ni har något väldigt gott att vänta på däruppe!
    Sedan tittar jag in till dig för att få se hur vårligt vackert du har det:).

    ha det så gott du också!

    SvaraRadera
  16. Oljekritan,
    han känner igen både mig och Uffe. Han har ju sett oss sedan han var liten, liten, liten och rätt ynklig och mager. Det värsta är att det är som att få tonåringar på nytt, man oroar sig över hur de har det där ute i den stora stygga världen:D
    Håller med dig, vad sjutton gör det om man lämnar ut sig själv en aning....ser med förväntan emot dina sanningar om dig själv.

    Huvudsaken är att man känner sig lycklig med det man gör..pilot, tror jag är de flesta pojkars drömmar. Undrar om inte min egen son också gick i sådana tankar...istället för att vara högst upp i luften är han längst ner i havet...så kan det gå

    Karinkram!

    SvaraRadera