måndag 23 maj 2011

En av de stora tjusningarna....

med vårt arbete i cateringsammanhang, är att vi får bjuda på mat i så många olika och intressanta miljöer.
I grått regnväder drog vi iväg imorse till Skarpnåtö hembygdsgård i Hammarland med bilen lastad med fisksoppa, svartbröd, saffranspannkaka med sviskonkräm och "snömos" samt litet till....
Bilden av Södergårds i Skarpnåtö (hembygdsgården) tog jag när lunchen var över, solen åter sken och gästerna hade bordat Silvana, båten som förde dem vidare ut i havsbandet till fyrlandet Sälskär

Södergårds hemman och de gamla mangårdsbyggnaderna är en av Ålands äldsta och bäst bevarade gårdsmiljöer.

Trots att Skarpnåtö redan länge har haft förbindelse med fasta Åland har stället bibehållit sin karaktär av ett skärgårdshemman från förr.
Namnet Skarpnåtö, har tolkats som Skarpnötö (1500-tal) där skarp syftar på den karga jordmånen och nötö på de hasselnötter man kunde plocka där. (etnolog Nils Storå)
Inne i storstugan hade bord lagts fram för lunchgästerna, som kom från alla nordiska länder... ...vid fönstret kan man se vår transportkastrull, fylld med varm fisksoppa. Soppan gick åt som smör på heta stenar...

Vid bordet bredvid slocknade ljusen så fort jag svängde mig om efter att jag hade tänt dem, båda två samtidigt, precis som om någon hade blåst ut dem. Jag tände dem igen och hann inte svänga mig om innan ljusen åter var som utblåsta och tredje gången jag skulle tända dem så gick det inte att få eld på dem överhuvudtaget....så jag pottrade på för mig själv om spöken mitt på ljusa dagen och bad Uffe tända ljusen. De brann som om de aldrig hade gjort någonting annat.....:D
En utdragssoffa med sjömansbetonad dekoration kunde man vila ögonen på...ljuvligt vacker i mina ögon
I storstugan i sätesbyggningen, där vi bryggde kaffe åt gästerna står ett klockskåp från år 1780.
Pehr Hindersson var känd som en skicklig byggmästare och snickare och som smed var han också förfaren i konstnärligt finsmide (källa Nils Storå) Pehr var född 1759 och 1767 blev han arvtagare till hälften av hemmanet. Den konstnärligt lagde Pehr skall ha tyckt om att med prydliga ornament sira ut de redskap och föremål som han tillverkade och som idag ingår i gårdsmuseets samlingar.
Klockskåpet har han förfärdigat och urverket tillverkades av hovurmakaren i Stockholm, Johan Christian Knop. Inte utan att det nästan kändes märkligt att stå och se på en klocka som någon hade tillverkat för 250 år sedan på samma ställe som vi befann oss. Klockan gick som ett urverk:).

På bokskåpet stod en annan typ av klocka...
Jag gör ett hopp rakt ut på gårdstunet, lämnar alla gamla saker på insidan för att visa bilder av dem i ett senare inlägg
Se på trappan som leder in till lillstugan genom den vackra gula dörren ! Sagolikt vacker i mina ögon. Inne i lillstugan lär skall finnas ursprunget till en speciell ålandstapet...dit in vill jag nästa gång.
Jag tror att det här är dörren till svalan...där man kunde hålla maten kall...klicka på bilden för att se vilka ljuvliga smidesdetaljer den har...jag gissar att det är Pehr Hindersson som är upphovet till allt det sköna
När man kommer in i mangårdsbyggnadens farstu, möts man av ett modernt skåp fyllt av många utdragslådor...högst upp, ovanpå finns regissören och skådespelaren Åke Lindman på bild. Det är här som man spelade in de flesta scenerna till Stormskärs-Maja, filmen som baserades på romanen av Anni Blomqvist
Mängder av fotografier finns att se från filmen, här filmens Janne och Maja då de är brudpar...
Här Maja i förtvivlad väntan på att få se Janne komma hem över havet i sin båt...
På Kvarnberget står den nyrenoverade kvarnen......
med en vidunderligt vacker utsikt nedanför sig...
Ett kammarfönster ovanför "svalan", så tror jag åtminstone att det är. (Jag får lov att fråga etnolog Nils Storå när han kommer hit i slutet av veckan och köper bröd. Vilken tur, han är en av våra trognaste brödkunder. Kunskapen stiger in genom butiksdörren med jämna mellanrum.:D)

Kammaren kallades för trante(t), ett begrepp som förmodligen uppstod för att man måste "tranta" eller ta sig upp och ned för en stege dit och därifrån. Sommartid var det ofta gårdens pigor som hade det till sovrum.
När vi gick till bilen efter dagens värv, såg vi det charmiga utedasset...man kan ju inte bli annat än glad över gulmålade dörrar.
Eller hur?:)

16 kommentarer:

  1. Men du vilken berättelse och information jag fick.
    Och gudars va vackert det var i det huset...och alla gamla möbler....och spöken som blåste ut dina ljus....märkligt tror att dom ville säga dig något !!!!
    Underbart ställe.
    väntar på mera bilder därifrån.

    Tjingeling.

    SvaraRadera
  2. Jag säger som Rantamor - oj vilken berättelse och oj vilka fina bilder! Jag fick nästan gåshud.

    Ditt sparrisfoto från i fredags har hängt kvar i mitt medvetande, jag brukar tillaga årets första rödbetor precis så och idag gjorde jag det med sparrisen. Stora hyvlade parmesanflarn över olivoljerostade gröna sparris. Tack!
    Det enklaste är nästan alltid bäst. Det var gudagott.

    SvaraRadera
  3. Oj, så mycket fint!
    Så du gillar de gula dörrarna bäst? Jag är barnsligt förtjust i blå!

    SvaraRadera
  4. Vilken fantastisk miljö det är där, det är nästan overkligt att det finns så fina ställen. Kram

    SvaraRadera
  5. Rantamor,

    de som äger huset har varit väldigt försynta under lång tid tillbaka just för att bevara det gamla till våra dagar. Man ser att varje handling är genomförd med omtanke...gården har gått i samma släkt i flere generationer.

    "Spökena" ville nog bara tala om att de behövde få hjälp med vekarna, de dränktes nämligen av sitt eget stearin. Så några spöken på ljusa dagen fanns inte enligt Uffe som står stadigt på jorden.Jag tror honom fastän jag vet att det finns en hel del mellan himmel och jord..... Men det här hade sin praktiska förklaring

    Det är ett underbart ställe som jag gärna rekommenderar alla att besöka som vill se hur man levde förr.

    Tjingeling på dig också!

    SvaraRadera
  6. Christina,

    Tack!:D

    Tack för att du påminner mig om att jag måste skörda sparris idag. Här låter det så här...herrigud, vi måste äta sparris idag igen...
    och så skrattar vi förnöjt, för finns det något måste som vi älskar så är det just sparris och primörer över huvudtaget. Rödbetor får vi vänta på ett bra tag ännu, men även det är himlagott

    Ha en fin dag!

    SvaraRadera
  7. Olgakatt,

    jag vill inte påstå att jag tycker bäst om gula dörrar, blå är väldigt vackra de också, jag har sett dörrar i gröna färger,röda, svarta som jag har tyckt mycket om ...ofta handlar det om hur dörren i sig ser ut som gör "det". Jag tycker nog lika mycket om de flesta färger men på olika ställen... Men gult blir jag alltid glad av och jag undrar om jag har sett gula dörrar tidigare i äldre sammanhang. Tror att det är rätt sällsynt.

    SvaraRadera
  8. Magdalena,

    du har rätt, det kändes nästan overkligt. Hela bygden där omkring är så oförstörd...hoppas att de kan bevara just den känslan länge än
    kram!

    SvaraRadera
  9. Har inte tänkt på att gula dörrar är vackra, men det är de ju faktiskt!
    Tack för att jag fick vara med!
    Ha en fin dag!
    kram

    SvaraRadera
  10. Lisbet,
    inte ens jag hade tänkt det så, men man blir ju glaaad, om inte annat, får till och med lust att gå på utedasset.
    Ha en fin dag du också!
    kram!

    SvaraRadera
  11. Så roligt att ni fick vara båda på det uppdraget. Vilka fiskar var det i soppan?
    Underbart ställe och så fin inredning. Det blev väl en fin bjudning. Vad fick de till kaffet?
    Alla var väl mycket nöjda?

    SvaraRadera
  12. Eva,
    vi är för det mesta tillsammans, men ibland måste vi dela på oss. Så blir det inkommande fredag t.ex.
    Det var rätt och slätt endast lax.:)
    Till kaffet serverades saffranspannkaka med sviskonkräm och "snömos".
    Det lät som att alla var nöjda...ingen gruffade högljutt, utan tackade glatt. De åt upp till tre portioner var så jag tror de var nöjda...men de kunde ju har varit vrålhungriga innan och då kan man ju äta fast en soppa kokad på spik:D.

    SvaraRadera
  13. Så underbart det ser ut där!!! Lite annorlunda än mina vyer här ;-)
    Känner en liten längtan i maggropen till den svenska och finska sommaren...

    SvaraRadera
  14. Men, vad fint!! OCH som jag ÄLSKAR sådana här inlägg.
    Vilket ställe och vilket härligt namn på platsen.

    Stormskärsmaja har jag läst, samtliga böcker. DET efter att jag såg serien på TV för mkt länge sen. Jag älskade den. OCH vet du, jag har ledmotiviet till Stormskärsmaja på min iPod. DET är så vackert, vackert, vackert...
    DEN serien skulle de kunna släppa på DVD!!
    Jag skulle köpa den direkt.

    Du ser, det där med ljusen du skulle tända tycker jag är oerhört intressant. Det är ju just sådant jag tror på. TÄNK att Uffe kunde tända dem sen!!???

    I den miljön kan man tänka sig att det vandrar en del själar.

    OOO vilket fint inlägg och den första låt jag ska leta fram i podden idag inför min PW blir just Stormskärsmaja!!

    KRAM!!!

    PS, de gulmålade dörrarna för tankarna till svenska österbotten. Det är ju rött och ocragult som regerar där. NU längtar jag till hela svenskfinland...ÅÅÅÅÅ

    Säger Annika i Reston som av ngn anledning inte alls kan logga in under sitt konto här hos dig idag...

    SvaraRadera
  15. Anneli,

    jag förstår att du får nordisk sommarlängtan. Det finns inte någonting bättre än försommaren och midsommartid...den är så ljuv och härlig. Men du har så mycket annat och så mycket mera, mycket längre tid än vad vi har. Den solmättade sommaren.
    Lycka till i olivlundarna!:)

    SvaraRadera
  16. Annika,

    jag har haft problem att logga in själv i ett par timmars tid, läste också att det är flere som har haft samma problem på sina bloggar, så det tycks vara övergående.

    Härligt att du är så förtjust i Stormskärs Maja och har läst alla böckerna av Anni Blomqvist!:)
    Nu vet du var många scener är inspelade också.
    Ljushistorien hade sin naturliga förklaring, vekarna dränktes i stearinet...men jag undrar jag:).
    Ha en finfin dag!
    Kramar!

    SvaraRadera