måndag 30 maj 2011

Det var någonting....

som rörde mig, långt därinne, när vi var i Skarpnåtö för en vecka sedan och serverade fisksoppa åt sällskapet som senare for till Sälskär....på väggarna i hembygdsgården hängde två fotografier av ångaren Skärgården.
Jag har aldrig sett fotografierna tidigare, men fäste mig förstås vid skönheten av ett gammalt fotografi och av hästen som står på däcket....men...jag kände ju igen mannen på kommandobryggan. Hur jag nu kunde göra det, fotografiet är från sekelskiftet 18-1900-talet eller i början av 1900-talet, många, många år innan jag föddes. Ändå så kändes han så nära...
och här har jag grunnat litet nu och då på känslan som uppstod....vad var det med fotografiet, med mannen som levde långt före jag kom till...
Idag gick ett litet ljus upp för mig. Månne det kunde vara min farfarsfar Johan Sommarström? Men hans fartyg hette ju Betty? Jag minns fotografiet som fanns på väggen hos min farfar John.

Nu har jag letat i mina papper och skrattade glatt till för en stund sedan, när jag hittade nekrologen om Johan S. där det står, klart och tydligt bl.a. så här:

" Johan Sommarström var hemma från Föglö-Sommarö- måhända därav namnet. I unga år och in i mannaåldern tjänade han vid post och tullverket. Hans framåtanda ledde till att man inom ledningen för Ålands Skärgårdstrafikbolag fäste sig vid honom och sålunda blev han befälhavare på ångaren Skärgården, som under många år gick i trafik i den inre åländska skärgården. På dess kommandobrygga gjorde sig Sommarström bekant som en dugande man, en säker befälhavare, som kände sina linjer, alltid älskvärd mot sina passagerare. Många gamla ålänningar minnas nog ännu med tacksamhet Sommarström på "gamla Skärgården", som alltid punktligt betjänade allmänheten.

Sommarström ville bli sin egen, hans intresse var starkt knutet vid trafiken inom de åländska skären, och sålunda kom det sig, att han byggde motorbåten Betty, som en följd av år gick i trafik inomskärs på Åland. ......

Tänk ändå, vad världen är liten! På en vägg i Skarpnåtö hembygdsmuseum finns bilden av min farfarsfar....och jag kände igen honom fastän vi aldrig har mötts ...
ps. Oljekritan/Karina, visa bilden för Anitafaster!:)
fotnot. en rolig detalj är att man kunde segla befälhavare på den tiden som utbildad trädgårdsmästare...gör om det idag, den som kan:D.

16 kommentarer:

  1. Så märkligt, så otroligt att du kände igen honom!
    Ibland tror man på ett sjätte sinne...

    SvaraRadera
  2. Christina,
    jag antar att det var ett släktdrag jag kände igen på något sätt...någonting i hållningen, i väsendet
    Märkligt att plöstligt "känna igen" utan att förstå riktigt varför:)
    Härligt!

    SvaraRadera
  3. Så spännande att hitta sin farfarsfar på det sättet! Men visst är det så att man känner igen människor på så mycket annat än ansiktet, hållning och kropps- och rörelsemönster, t ex. Fast nåt rörelsemönster kan du ju knappast ha sett på ett 100- årigt fotografi;)

    SvaraRadera
  4. Vilken fin upptäckt! Ett härligt sätt att hitta sin gamle anfäder på!

    SvaraRadera
  5. Tack för de fina orden!

    Så mycket det finns med oss som vi inte riktigt förstår, det gäller att ha ett öppet sinne... bara låta sig ta emot det som kommer...

    Ha en fin dag där i skärgården!

    kram

    SvaraRadera
  6. Olgakatt,
    spännande är det och förunderligt också. Att där man minst anar att de skall finnas så finns de plötsligt. Man tror sig veta en hel del om någon anfäders liv och så poppar det upp överraskningar av det trevliga slaget. Hästen är ju urtjusig eller hur?:)

    SvaraRadera
  7. Carina,
    javisst:)! Jag blev riktigt glad när jag gjorde upptäckten.

    SvaraRadera
  8. Lisbet,

    visst är det så, det gäller att hålla sinnet öppet!
    Ha det bra du också i din skärgård, "gammelmoster".
    Så rart med en liten till i släkten!

    kram!

    SvaraRadera
  9. Så roligt att du kunde finna svaret. Man hänger ihop med sina rötter. Tänk att han kommmer på tal ännu och finns med lite grand.
    Bra att du inte bor långt ifrån rötterna för då kan man ju inte ramla på sånt här.
    Kram Eva Henriksson

    SvaraRadera
  10. SÅ roligt at du kände igen honom!!
    Power åt dig!
    OCH vilka vackra båtar. Roligt med lite släktforskning!
    Kram
    Annika Reston

    SvaraRadera
  11. Eva,
    javisst:); annars hade det säkert gått bra också, men givetvis var det roligare så här.
    Kram!

    SvaraRadera
  12. Annika,
    en oförväntad släktforskning också:)
    Skärgården var en vacker ångare. Tänk ändå när man såg henne komma stävandes bland skären. Undrar hur det gick för henne?
    Kram!

    SvaraRadera
  13. Åh vad roligt att läsa...skrev ut det och ska visa mamma detta, hon har pratat om Johan Sommarström och båten Betty!! När mamma är på berättarhumör då är det så roligt att höra alla historier om gamla släkten..nu fick jag bilder också..Vad häftigt att du kände igen stilen...man gör nog det på vissa av de nära & kära i släkten, trots ålderstigna foton..Jag ser ju på mamma att hon är lik morfar..med sin Aristokratiska näsa..hahahahahahah..tack tack..Idag hade jag en kund med en sådan härlig dialekt.."Är du från Åland frågade jag..Ja sade han, och skrattade..han jobbar här i Örebro som asfaltsläggare..härliga Åländskan..jag Älskar den dialekten..
    Nu ska jag räkna kassan och snart får jag gå hem..det är underbart varmt ute...kramkusinkarin-a

    SvaraRadera
  14. Oljekritan,
    Skönt att du tycker det och att du visar faster!
    En liten aristorkratisk näsa är det allt:).
    Ser man på, du umgås med fint folk:).Ålänningar!
    Hoppas kassan stämmer och ha det braaa!
    Karinkram!

    SvaraRadera
  15. Solskenshistoria :) Att du kände igen honom! Eller var det mera en känsla?

    SvaraRadera
  16. Ann-Mari,

    det var nog en känsla! Redan när jag tittade på fartyget och hästen så kände jag att det drog uppåt mot kommandobryggan....en stark känsla av närhet
    En solskenshistoria,ja!:)
    Hoppas solen skiner på dig idag!

    SvaraRadera